Det har varit en omtumlande tid sen Elvira föddes, delvis bearbetade jag förlossningen och operationen. Vet att andra kvinnor tycker att min förlossning och allt var normal och inget konstigt men jag fick sån chock att allt gick så snabbt och intensivt, att jag inte hann med mentalt.
Att jag fick gå genom allt jag var rädd för fast det inte var i själva förlossningen men efteråt.
Som vi såg direkt på BB så hade Elvira ett enormt snuttbehov, hon ville vara vid bröstet konstant och det fortsatte hemma. Hon satt mer eller mindre fast vid bröstet, jag hann inte äta, dricka, kissa eller något utan satt eller låg mest med Elvira vid någon av mina bröst och hon åt. Eller sov i min famn typ.
Koffe fick göra allt annat hemma och våran stackats hund Kimi fick typ inget av det hon behövde förut mys och kärlek. Hon fick vara med och var nyfiken på Elvira.
Dom första 2 veckorna funkade väl relativt ok trots att jag hade känslor överallt och grät en massa. Men efter någon vecka började Elvira skrika. Och hon skrek och skrek och skrek, inget vi gjorde hjälpte. Knappt ens att amma henne så vi började förstå att hon hade ont i magen. Hon ville ff konstant vara vid bröstet men samtidigt spände hon hela kroppen och skrek. Inte alltid utan mest på kvällarna och nätterna. Hade dålig sömn innan men nu blev den nästan obefintlig och jag hade svårt att få till det att vila på dagen med eftersom hon ammade och ville ha mig när hon var ledsen eller så.
Började må dåligt och grät ännu mera, kände mig helt värdelös och ur usel som inte kunde hjälpa min dotter och att jag kände att jag inte orkade mera.
Nu kom tankarna till att ?jaha nu kommer förlossningsdepression? men pratade med bvc som sa att det ff var normalt att ha det så.
Elvira satt ff fast i mina bröst, särskilt på kvällstid och jag fick för mig att hon inte riktigt blev mätt för hon sov inte mer än högst 1 timme på natten och ville äta äta. Började få lite panik på amningen och konstigt mig trots att hon ammade som hon gjorde fick jag mjölkstockning i vänster bröst och hade skit ont!
Vi började ge ersättning på kvällen och då sov hon iaf i 2 timmar men ff ont i magen och hela nätterna låg hon och knorrade om hon inte grät och skrek. Jag försökte med magmassage, lyfte upp benen mot magen och cyklade med behov. Det lindrade för stunden och ibland inte alls!
Enligt bvc var det här normalt då bebisar tarmar är omogna och håller på att vänja sig typ så bara att stå ut och fortsätta det vi gör.
Så sömnen för oss, varken mig eller Elvira har varit så bra!
Vi kämpade på med magontet, körde minifom och Sempers magdroppar som faktiskt hjälpte till viss del och efter par/tre veckor så var hon vaken och INTE skrek utan var med och tittade och bara var liksom. Jag fick en chock men sån lättnad!

Jag ammade ju henne som sagt men fick mjölkstockning flera ggr i mitt vänstra bröst och kände mig låst och stängd med amningen för Elvira satt bokstavligen fast vid brösten, det var hennes tröst och trygghet. Så fort vi var ute började hon skrika och ville ha bröstet så jag vågade nig knappt ut till slut för jag fick sån ångest.
Här någonstans med mjölkstockning och den känslan insåg jag att den sorgen jag hade och ångest med mera nog var mera än bara babyblues. Så pratade med bvc åter igen och då började vi prata om att det faktiskt är förlossningsdepression jag har, en stor sömnbrist så för att bryta allt det här lite så bestämde vi/jag att jag skulle sluta amma. Delvis för att höja min antidepressiva medicin så jag inte skulle gå ner djupare i depression men även kunna få mera avlastning och få sova.
Men Gud det är det värsta jag har gjort är att sluta amma, då var mjölkstockning en piece of cake!
Så jäkla ont i brösten som verkligen blev som fotbollar och knöliga. Det bara rann mjölk ur dom så fort jag nuddade dom eller hade Elvira i famnen.
Och stackars Elvira var ju helt förstörd och bara skrek och grät när jag var nära för hon kände ju lukten mjölken och ville ju ha brösten när hon var hos mig, inte någon flaska så sambon fick ta matningarna tills det värsta var över,
Kände jag mig inte dålig innan så gjorde jag det då! Som den hemskaste och elaka mamma någonsin liksom.
Hon känner ff av mjölken i mina bröst trots att det är snart 3 veckor sen jag slutade amma helt. Ibland försöker hon verkligen leta efter tutten men går att avleda ni med napp eller något annat så det känns skönt.

Jag kämpar fortfarande med förlossningsdepressionen och sömnbrist även om jag får sova lite mera men det är inte många timmar mera.
Jag hoppas verkligen att jag mår bättre snart så jag kan börja njuta mera av min lilla familj och min underbara dotter ????

Elvira 7 veckor och några dagar ??

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Elvira blir 2 månader på fredag och idag när hon låg på filten på golvet för att träna nacken som hon blivit jätte stark i så lyckades hon vända sig från mage till rygg första gången. Jag blev så stolt och glad! Min lilla älskade tjeja ???? ...

Har ju skrivit om förlossningen och det som hände direkt efteråt. Så tänkte skriva lite om Elvira nu och lite vad som hände resterande av BB tiden. Som sagt Elvira kom ju ut 11.34 fredagen sen 6 juli, var egentligen beräknad till 16 juli. Hon väg...

Efter en jobbig graviditet och med vila i slutet då jag hade högt blodtryck och lätt havandeskapsförgiftning samt foglossning och så sjukt ont i kroppen så sa jag på torsdags eftermiddagen den 5 juli ?att nu orkar jag inte mera, nu tänker jag få slu...

Hej! Jag heter Sara och har bloggat mycket förut men var väldigt länge sen nu, började dock på ett annat ställe men inser att jag tycker om att blogga här. Jag är 35 år gammal, bor i Kalmar och är just nu mammaledig. Har en dotter som är 7 veck...