Har ju skrivit om förlossningen och det som hände direkt efteråt. Så tänkte skriva lite om Elvira nu och lite vad som hände resterande av BB tiden.

Som sagt Elvira kom ju ut 11.34 fredagen sen 6 juli, var egentligen beräknad till 16 juli.
Hon vägde 3278g och var 46 cm lång. Hon var tyst lite i början men kan säga som så att jag reflekterade inte så mkt för var så borta av chock och lustgas. Men swn började hon gny/skrika och jag fick upp henne på magen. Vilken overklig känsla! Hon låg där en stund medans Bm höll på med vad hon nu gjorde och efter en stund fick Koffe klippa navelsträngen. Då äntligen kom hon upp mitt bröst, alldeles smutsig av sitt eget bajs då hon hade bajsat i fostervattnet. Men det sket ju jag i och det jag kunde tänka på att hon var så hårig! På armarna, axlarna och ryggen. Massa hår! Jag var helt fascinerad av just den biten. Hon skrek nog lite men det kommer jag inte ens ihåg. Vet att jag undrade när jag fick amma henne och Koffe undrade när vi kunde mäta och väga henne.
Men eftersom hon var så smutsig fick hon ett bad av usk som hare varit med hela tiden och vad jag kommer ihåg tyckte Elvira om det badet. Och efter det blev hon vägd och mättes, och sen äntligen fick jag lägga mig på sidan och ta henne till bröstet.
Hade ju väntat mig massa problem men hon tog bröstvårtan nästan direkt och började suga och helt rätt tag så usk sa att hon var en naturbegåvning ?.
Och där låg vi sen någon timme eller mera innan då mitt äventyr med att kissa och duscha med mera.
Elvira låg och tuttade samt sov och var så nöjd så. Inte ett ljud sa hon den lilla älskade flickan.
Inte ens när hon fick lägga sig i den korgen man har på BB utan då sov hon som en stock.
Jag och Koffe tittade på henne hela tiden typ. Jg kunde inte fatta att hon hade kommit ut ifrån mig, så perfekt.
Koffe var ju den som fick grejja med henne mest dom första dagarna, för jag kunde ju knappt röra mig som då på fredagen när hon hade kommit. Så han bar ju henne till mig så jag fick ha henne hos mig, han bytte blöja med mera.
Dock sov hon typ hela första dygnet. Hon var vaken där ett par timmar precis efter att hon hade kommit ut men sen slocknade hon.
När Koffe hade henne på BB, vet inte om det var när jag var hos läkaren eller när det var men då hade han sett att hon andades väldigt snabbt. Nästan hyperventilerade. Och när han sa det så tänkte jag på att hon gjorde det, hade mörkt det när hon ammade men jag trodde det var för att bröstet typ kvävde henne.
Usk kollade hennes andning och mycket riktigt var den för snabb! Så hon pratade med barnläkaren som ville ta ett crp och se om hon hade infektion i kroppen. Så lillan fick ta ett stick i fingret. Inte ett ljud sa hon då heller utan mest vi som tyckte det var jobbigt.
Det visade att hon hade för högt värde så dom höll koll på henne och tog nytt prov när jag opererades och även barnläkaren var och kollade på henne medans jag var iväg på natten. Läkaren hittade inga andra ?fel? än just andningen och att crp var lite högt. Så vi fick avvakta för att ta ytterligare crp på lördagen och personalen höll koll på hennes andning. Andningen trodde dom och jag på var pga min antidepressiva medicin som jag åt under grav för att inte gå ner i djup depression och andningen skulle bättras inom ett par dagar om det var pga medicinen den var högre.
Crp kunde ju vara pga att hon hare bajsat i fostervattnet och hon hade fått i sig det och fått infektion. Skulle det fortsätta vars högt skulle hon bli inlagd på NEO.
Som tur var så hade crp sänkts på lördagen så läkaren bestämde att vi inte behövde några åtgärder och andningen just var pga medicinen men dom höll även koll på andningen så den int blev värre men den var också aningens bättre på lördagen.

Här på lördagseftermiddagen började Elvira vakna till liv lite och ville vara vid bröstet/brösten så fort hon vaknade så vi kämpade på med amningen. Personalen var helt underbara och hjälpte mig/oss i massor.
Ligga ner och ammade funkade bra men sittandes funkade inte alls. Mina bröst är ganska stora så var svårt att få till det men med tanke på hur jag mådde så gjorde det inget, att ligga ner och amma var typ det enda alternativet. Så på lördagen så ammade och sov Elvira om vartannat.

Jag vaknade ju och var överlycklig över att smärtan hade försvunnit så jag trodde ju att jag var superwomen och kunde hoppa ur sängen och typ springa omkring och ha mig. Jo tjena. När jag skulle resa mig första gången så var jag så yr i huvudet att synen bara försvann typ och så orkeslös och skakig! Jag klarade knappt av att gå till toaletten. När usk sa att jag skulle ringa på henne när jag ville duscha dånat jag fick hjälp så tänkte jag att ?jaja men inte vill jag väl slösa din tid på att jag ska duscha, det klarar jag galant?. Njae inte riktigt men ville öndå inte uppta hennes tid så jag tog mig in i duschen och lyckades tvätta mig och håret en snabbis. Men var tvungen att sätta mig på toaletten för att klara av att torka mig och få på mig kläder.
Då kom en läkare för att sägs grattis och kolla läget. Det var en läkare jag hade träffat innan som jag tyckte mkt om!
Jag berättade hur det var och hon beordrade prover på mig. Dels blodtryck eftersom jag haft högt innan. Dom tog en hel del blodtryck på mig redan på fredagskvällen och så även på lördagen. Hade ju fått blodtrycks sänkande pga HF och mått jätte dåligt, just lite såhär. Yr, skakig och illamående. Mitt blodtryck hade sänkts efter förlossningen och även på lördagen så det nästan var lågt så läkaren tog bort den medicinen.
Sen visade det sig att mitt järnvärde var jätte lågt när dom tog det via fingret så dom behövde ta ett blodprov via en ven. Och det var lättare sagt än gjort! 3 Bm senare och jag sönderstucken fick dom äntligen provet, jag är väldigt svårstucken och dom fick inte till det alls.
Även det prover visade lågt så den Bm jagade efter läkare för att se om jag skulle ha järndropp.
Fick redan från första läkaren en order om att inte vara uppe och gå ensam så stackars koffe fick ju leda mig eller vara med om jag skulle någonstans och jag vågade ju inte ha Elvira och sköta om henne mer än i sängen och när hon ammade eftersom jag höll på att slå ihop så fort jag stod upp så Koffe fick ju även på lördagen fixa allt runt omkring.
Efter flera flera timmar utan att läkaren svarat om järndropp och Bm såg hur jag mådde blev hon till sist irriterad och verkligen jagade fatt läkaren och sa att jag behövde järndropp och så fick det bli. Då kom vi till det roliga att infarten jag hade fått dagen innan och som hade använts på natten fungerade inte så hon behövde sätta en ny. Och jaaa vart mär dom hade stuckit överallt och redan tagit sönder mig typ. Hon letade och letade och stack flera ggr utan resultat. Hon såg på mig att jag mådde sämre och sämre av det men till slut så, så hittade hon ett konstigt ställe så jag kunde få infart och till slut få järndroppet. Det här var på kvällen innan kvällspersonalen skulle gå hem. Vi somnade rätt skapligt på kvällen där men den natten så var Elvira helt otröstligt, hon bara skrek och skrek, ville ha mina bröst men bökade en hel del. Jag försökte med att byta blöja och trösta henne men det gick inte så väckte Koffe som tog henne lite och vi bestämde att ringa på personalen för jag var ledsen och trodde att något var fel eller att jag gjorde fel.
Men den Bm sa bara lugnande att eftersom mjölken inte kommit helt än utan bara råmjölk så är Elvira antagligen väldigt hungrig och därför skriker. Att det vi kunde göra var att ge ersättning om vi ville annars var det att kämpa på så den natten så sov Elvira i min säng med tutten i munnen typ. Lite så som dom kommande nätterna skulle bli haha.

På söndagsmorgonen var det läkarbesök för Elvira och den klarade hon galant och hon hade bara gått ner 200g så lite mat hade hon fått ur brösten. Så Elvira blev där godkänd för att åka hem och vi fick fråga hur vi ville göra. Jag var givetvis tvungen att bli godkänd också men såg att bra ut fick vi åka hem om vi ville.
Jag visste att Koffe gärna ville hem men jag var lite kluven för var ff lite osäker på amningen. Men behövde inte bestämma just då på morgonen och Bm letade reda på läkare som kunde gå genom om jag fick åka hem. Dom behövde egentligen ett nytt blodprov för järnet men Bm vägrade bråka med mig efter lördagskvällens styr med att försöka sticka mig så blev bara ett stick i fingret för att se om det var någon skillnad efter järndroppet. Så fick bara ett stick i fingret och det var dock lika lågt som dagen innan men jag mådde bättre och inte lika skakig i kroppen och yrseln var bättre så läkaren godkände mig för att åka hem vilket både vad skönt och skrämmande!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Elvira blir 2 månader på fredag och idag när hon låg på filten på golvet för att träna nacken som hon blivit jätte stark i så lyckades hon vända sig från mage till rygg första gången. Jag blev så stolt och glad! Min lilla älskade tjeja ???? ...

Det har varit en omtumlande tid sen Elvira föddes, delvis bearbetade jag förlossningen och operationen. Vet att andra kvinnor tycker att min förlossning och allt var normal och inget konstigt men jag fick sån chock att allt gick så snabbt och intensi...

Efter en jobbig graviditet och med vila i slutet då jag hade högt blodtryck och lätt havandeskapsförgiftning samt foglossning och så sjukt ont i kroppen så sa jag på torsdags eftermiddagen den 5 juli ?att nu orkar jag inte mera, nu tänker jag få slu...

Hej! Jag heter Sara och har bloggat mycket förut men var väldigt länge sen nu, började dock på ett annat ställe men inser att jag tycker om att blogga här. Jag är 35 år gammal, bor i Kalmar och är just nu mammaledig. Har en dotter som är 7 veck...